Luyện nghe bài hát Underbar

Okej.. historia.. Yeah.

Hon var sjutton år, 45 lätt, skinn och ben
Men spegeln upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp problem

så, ut skam, hon lever med en fiende
lever med en känsla så vidrig, men
Känns som knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa som samlas runt dig
och ut alla dina fel som ett mönster
Därför jag hemma, låser in mig på rummet
det lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan följa trenderna
och gör man det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet av
första chansen det fick så jag mår idag.

Ref x2:
Du är vacker som du är, du vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på bra
för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens största
Han blev kär i alkoholen, tar sist
Jag skulle vilja att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och
tänk om vi redan är döda, istället vi straffas
det upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och

Den positiva tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba'
Varför spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när alltid ler mot mig?

Hur ska jag mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på band?
Jag att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten mig varje dag jag kliver upp

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är fel på dig, det är fel i världen här idag
båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som första dagen i skolan ja, fast dag
nervositeten kidnappar min fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och söka svar
då kanske ni se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring allas dröm
men inte på det det skeppet har gått på grund
låt mig sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i
det är sånt som får mig att överväga resan till
tonåren, som skulle något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara

Men jag förstår dem, det vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i
det finns ingenting som går upp, allting ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver brev.

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen idag
båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.