Okej.. historia.. Yeah.
Hon var år, 45 kilo lätt, skinn och ben Men spegeln äter upp det som hon ser Lämna mig ifred jag orkar inte mer Två, fingrar i halsen - hostar upp problem
så, spottar ut skam, hon lever med en lever med en känsla så vidrig, men som döden knackar på när man är ensam Jag mig själv för att rymma ifrån den känslan
dig en massa människor som samlas runt dig och pekar ut alla fel som ett mönster Därför stannar jag hemma, låser in mig på det känns lite tryggare - världen mitt fönster.
Har dåligt med pengar, kan inte följa och man inte det så försvinner de flesta vännerna sömnlös, hoppet av första chansen det fick så jag mår idag.
Ref x2: Du är vacker som du är, du vara som du var. Det är fel på dig, det är fel hur världen är idag båda nävarna och fokusera på nåt bra för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Har en farsa som är största egoist Han kär i alkoholen, tar familjen sist Jag skulle säga att jag inte bryr mig ett piss En ensam fågel som bär på tok stor kvist.
liv kan kännas tomma och iscensatta tänk om vi redan är döda, istället vi straffas det äter upp mig inifrån, ligger i så skadad och väntar
Den positiva tjejen är försvunnen är tom, kapitel 17 är ba' mörker Varför spelar spegeln ett spel mot Varför gråter livet, när döden alltid ler mot
Hur ska jag bete mig i sammanhang, när har panik och hjärnan vill spela på samma band? Jag hatar att jag mig, är trött på att vara trött, ensamheten förför mig dag jag kliver upp
Ref x2: Du är vacker som du är, du vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel i världen idag båda nävarna och fokusera på nåt bra för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Det känns som första dagen i skolan ja, varje dag nervositeten kidnappar min mage och tillbaks om jag kunde lita på mig själv och sluta svar då kanske ni se mig som någon som var lika bra
en osynlig 17-åring allas dröm men inte på det det skeppet har gått på grund mig inte sitta själv idag igen låt mig inte mina tankar som följer mig hem
blickarna i korridoren är som i låren det är sånt som får mig att överväga resan till tonåren, som skulle vara bra varför de på mig när mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste mitt fel det måste va' mitt äckliga jag som mig i spel det finns som går upp, allting går ner bäst jag smyger in på rummet och skriver brev.
Ref x2: Du är vacker som du är, du vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel i världen idag båda nävarna och fokusera på nåt bra för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.