Luyện nghe bài hát Underbar

Okej.. historia.. Yeah.

Hon var år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp problem

så, ut skam, hon lever med en fiende
med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden på när man är ensam
Jag mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som runt dig
och pekar ut alla fel som ett mönster
Därför jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan följa trenderna
och man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppade av
chansen det fick så jag mår botten idag.

Ref x2:
Du är vacker som du är, du måste som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är
Knyt nävarna och fokusera på nåt bra
innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens egoist
Han kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för kvist.

Våra liv kan tomma och iscensatta
tänk om vi är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån,
ligger i respirator så skadad och

Den positiva lilla är försvunnen
Blicken är tom, 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot
Varför gråter livet, döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sammanhang,
när har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att trött,
ensamheten förför mig dag jag kliver upp

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i här idag
båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och
om jag lita på mig själv och sluta söka svar
då ni skulle se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring allas dröm
men inte på det sättet det har gått på grund
låt mig sitta själv idag igen
låt mig inte mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i
det är som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle något bra
varför flyttar de på mig när får vara kvar?

Men jag dem, det måste vara mitt fel
det va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, går ner
bäst jag smyger in på rummet och mitt brev.

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här
båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.