Okej.. historia.. Yeah.
Hon var år, 45 kilo lätt, skinn och ben Men äter upp det positiva som hon ser Lämna mig ifred för jag inte mer Två, fingrar i halsen - hostar upp problem
så, spottar ut skam, hon lever med en lever med en känsla så vidrig, men Känns som knackar på när man är ensam Jag mig själv för att rymma ifrån den känslan
Tänk dig en människor som samlas runt dig och pekar ut dina fel som ett mönster stannar jag hemma, låser in mig på rummet det lite tryggare - världen genom mitt fönster.
Har dåligt med pengar, kan inte följa och gör man inte det så försvinner de vännerna sömnlös, hoppade av chansen det fick så jag mår botten idag.
Ref x2: Du är vacker som du är, du vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är båda nävarna och fokusera på nåt bra för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Har en som är världens största egoist Han blev i alkoholen, tar familjen sist Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett En ensam fågel som på tok för stor kvist.
Våra liv kan tomma och iscensatta tänk om vi redan är döda, här vi straffas det upp mig inifrån, självkänslan ligger i så skadad och väntar
Den lilla tjejen är försvunnen är tom, kapitel 17 är ba' mörker Varför spelar spegeln ett mot mig? Varför gråter livet, när alltid ler mot mig?
Hur ska jag mig i sociala sammanhang, när kroppen har panik och hjärnan vill på samma band? Jag hatar att jag hatar mig, är på att vara trött, ensamheten mig varje dag jag kliver upp
Ref x2: Du är vacker som du är, du måste som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel i här idag Knyt båda och fokusera på nåt bra för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Det känns som dagen i skolan ja, fast varje dag nervositeten kidnappar min fram och tillbaks om jag lita på mig själv och sluta söka svar då kanske ni skulle se mig som någon som var bra
en 17-åring vore allas dröm men inte på det det skeppet har gått på grund låt mig inte sitta själv igen låt mig inte möta tankar som följer mig hem
blickarna i korridoren är som i låren det är sånt som mig att överväga resan till båren tonåren, som skulle något bra varför flyttar de på mig mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste vara fel det måste va' mitt jag som sätter mig i spel det finns som går upp, allting går ner bäst jag in på rummet och skriver mitt brev.
Ref x2: Du är vacker som du är, du måste som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här Knyt båda nävarna och på nåt bra för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.