Luyện nghe bài hát Underbar

Okej.. historia.. Yeah.

Hon var sjutton år, 45 lätt, skinn och ben
Men äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar mer
Två, fingrar i halsen - upp mina problem

så, ut skam, hon lever med en fiende
lever med en känsla så vidrig, men
som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv att rymma ifrån den känslan

dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett
Därför stannar jag hemma, in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte trenderna
och man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet av
första chansen det fick så jag mår idag.

Ref x2:
Du är vacker som du är, du vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur är idag
Knyt båda och fokusera på nåt bra
för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en som är världens största egoist
Han kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja att jag inte bryr mig ett piss
En ensam som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här vi straffas
det upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och

Den positiva lilla tjejen är
Blicken är tom, 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot
Varför gråter livet, när alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att trött,
ensamheten förför mig dag jag kliver upp

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här
Knyt båda nävarna och fokusera på bra
innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det som första dagen i skolan ja, fast varje dag
kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig och sluta söka svar
då kanske ni se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore dröm
men inte på det det skeppet har gått på grund
låt mig inte själv idag igen
låt mig möta mina tankar som följer mig hem

i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan båren
tonåren, som skulle vara bra
varför flyttar de på mig när mobbarna vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara fel
det måste va' mitt äckliga jag som mig i spel
det ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver brev.

Ref x2:
Du är vacker som du är, du vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen idag
Knyt nävarna och fokusera på nåt bra
för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.