Luyện nghe bài hát Underbar

Okej.. historia.. Yeah.

Hon var år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina

så, spottar ut skam, hon med en fiende
lever med en känsla så vidrig, men
Känns som döden på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma den känslan

Tänk dig en massa som samlas runt dig
och pekar ut alla fel som ett mönster
stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite - världen genom mitt fönster.

Har med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta
sömnlös, hoppet av
första chansen det fick så jag mår idag.

Ref x2:
Du är som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur är idag
Knyt båda och fokusera på nåt bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är största egoist
Han blev i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag bryr mig ett piss
En ensam som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas och iscensatta
tänk om vi är döda, här istället vi straffas
det upp mig inifrån, självkänslan
i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är
är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill på samma band?
Jag hatar att jag mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig dag jag kliver upp

Ref x2:
Du är vacker som du är, du måste som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i här idag
Knyt båda nävarna och fokusera på bra
för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som första dagen i skolan ja, varje dag
nervositeten kidnappar min mage och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka
då kanske ni se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore allas
men inte på det sättet det har gått på grund
låt mig inte sitta själv igen
låt mig möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att resan till båren
tonåren, som vara något bra
flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i
det finns ingenting som upp, allting går ner
bäst jag smyger in på och skriver mitt brev.

Ref x2:
Du är vacker som du är, du måste som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i här idag
båda nävarna och fokusera på nåt bra
för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.