Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga
men i min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
förmott att säga nej någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills du att hon givit dig på båten
Då blev det dödstyst i trädgården igen!
Ifrån den var den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag

Jag kom med beredd under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på och cigarriller
och kunde inte få mig till att nej!
Och vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag går i mitt pompej, i bland ruiner
och jag runt i resterna utav vårt liv
Men du aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
och ta vårt liv och mina som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!