Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmott att säga nej till som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills du bekände att hon dig på båten
Då blev det här i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den dubbelt hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot livs nederlag

Jag kom med beredd under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem dig!

Jag går omkring i pompej, i bland ruiner
och jag traskar i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!