Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga
men i min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
förmott att säga nej någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med
och jag blev grundligt jämförd med din fina
du bekände att hon givit dig på båten
Då blev det dödstyst i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett slag
Och ja jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs

Jag kom med hammaren beredd under min
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag bjuden på likör och cigarriller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag traskar runt i resterna utav liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all och trasighet och fransar
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!