Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu ängarna av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
och lika grått och trist som i mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmott att säga nej någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev grundligt med din fina vän
Tills du bekände att hon givit dig på
Då blev det dödstyst här i igen!
den stunden var den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet
Och ja jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev på likör och cigarriller
och inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag runt i resterna utav vårt liv
Men du skall ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!