Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu ängarna av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmott att säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
du bekände att hon givit dig på båten
Då det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den var den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och gick mot livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag bjuden på likör och cigarriller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland
och jag traskar runt i resterna vårt liv
Men du skall ge mig pikar om sekiner
och skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!