Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och
och lika grått och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmott att nej till någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills du att hon givit dig på båten
Då det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt
Hon hade med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och kunde inte få mig att säga nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!