Nu lyser ängarna av alla blommor. Nu surrar bin, och fåglar överallt. Nu stryker vinden genom trädens höga men i min är det visset, mörkt och kallt. Här är det risigt och förvuxet, och snårigt och lika hopplöst och trist som i mitt bröst. Därute doftar det av alla dofter. Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter ett liv i och utan omsorg att bli frälst. Försonad med min karaktär, för jag har att säga nej till någonting som helst. Och nekat mig det ena eller andra, och levat livet, tills jag en dag. Det med att du bedrog mig med en annan, en som du sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten och jag blev jämförd med din fina vän du bekände att hon givit dig på båten Då blev det här i trädgården igen! Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt Hon lekt med dig, med oss ett litet slag Och ja jag kände det som även jag var Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag
Jag kom med hammaren beredd min kappa hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag! Kom in och dig ner en stund så får vi prata! Jag stammade, nu minns jag inte vad... Och jag blev bjuden på likör och och inte få mig till att säga nej! Och när vi skiljdes var vi bästisar och och jag tog som du glömt med hem till dig!
Jag går omkring i pompej, i bland ruiner och jag runt i resterna utav vårt liv Men du skall aldrig ge mig pikar om och aldrig skall du bli en tidsfördriv! Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar och ta vårt liv och mina som de är. Och all kärleksbrist och trasighet och fransar Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!