Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
och lika hopplöst och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
att säga nej till någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
och jag blev jämförd med din fina vän
du bekände att hon givit dig på båten
Då blev det här i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag kände det som även jag var
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i pompej, i bland ruiner
och jag runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!