Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
och lika hopplöst och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och katter
ett liv i synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmott att säga nej någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina
Tills du bekände att hon dig på båten
Då blev det dödstyst här i igen!
den stunden var den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet
Och ja jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs

Jag kom med beredd under min kappa
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland
och jag traskar i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all och trasighet och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!