Nu lyser ängarna av alla blommor. Nu surrar bin, och fåglar överallt. Nu stryker vinden genom trädens höga men i min trädgård är det visset, och kallt. Här är det risigt och förvuxet, fult och och lika hopplöst grått och trist som i bröst. Därute doftar det av sommarns dofter. Där är det sommar, men här är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och katter ett liv i synd och omsorg att bli frälst. med min karaktär, för jag har aldrig förmott att nej till någonting som helst. Och aldrig mig det ena eller andra, och levat livet, jag krossades en dag. Det med att du bedrog mig med en annan, en som du sa var mycket än jag.
gräl tog veckor, ropen blandades med gråten och jag blev grundligt jämförd med din vän Tills du att hon givit dig på båten Då blev det här i trädgården igen! Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt Hon lekt med dig, med oss ett litet slag Och ja jag kände det som jag var ratad Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag kom med hammaren beredd min kappa När hon kom ut i och sa: God dag! Kom in och slå dig ner en så får vi prata! Jag bara stammade, nu minns jag vad... Och jag blev bjuden på och cigarriller och kunde inte få mig att säga nej! Och när vi skiljdes var vi bästisar och och jag tog saker som du med hem till dig!
Jag går omkring i mitt pompej, i ruiner och jag traskar runt i resterna utav liv Men du skall ge mig pikar om sekiner och aldrig skall du bli en tidsfördriv! Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar och ta vårt liv och mina som de är. Och trots all och trasighet och fransar Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!