Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
och lika hopplöst grått och som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och katter
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmott att säga nej till som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills du att hon givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan dubbelt
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet
Och ja jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag bjuden på likör och cigarriller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag traskar runt i resterna utav liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och aldrig du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!