Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst grått och trist som i bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmott att säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev jämförd med din fina vän
Tills du bekände att hon givit dig på
Då blev det dödstyst här i igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett slag
Och ja jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag

Jag kom med beredd under min kappa
hon kom ut i sidenpumps och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev på likör och cigarriller
och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går i mitt pompej, i bland ruiner
och jag traskar runt i utav vårt liv
Men du skall ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!