Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och
och lika grått och trist som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
att säga nej till någonting som helst.
Och inte nekat mig det ena andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med
och jag blev grundligt med din fina vän
du bekände att hon givit dig på boten
Då det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet
Och jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot livs nederlag

Jag kom med hammaren under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev på likör och cigarreller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i ruiner
och jag trampar runt i resterna utav liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och aldrig du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!