Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
att säga nej till någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina
Tills du bekände att hon dig på boten
Då blev det här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den kvinnan dubbelt
Hon hade lekt med dig, med oss ett slag
Och tänkt jag kände det som även jag var
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag kom med beredd under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev på likör och cigarreller
och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland
och jag trampar runt i utav vårt liv
Men du aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all och trasighet och fransar
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!