Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och hopplöst grått och trist som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i synd och omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
förmot att säga nej någonting som helst.
Och inte mig det ena eller andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
och jag blev grundligt med din fina vän
Tills du bekände att hon dig på boten
Då blev det dödstyst här i igen!
den stunden blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet
Och jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs

Jag kom med hammaren under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag bjuden på likör och cigarreller
och inte få mig till att säga nej!
Och vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem dig!

Jag går omkring i pompej, i bland ruiner
och jag trampar runt i utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det skall vi binda vackra kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!