Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst och trist som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde lycklig med dig och mina katter
ett liv i synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmot att säga nej till som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt med din fina vän
Tills du bekände att hon dig på boten
Då blev det dödstyst här i igen!
Ifrån den blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och tänkt jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot livs nederlag

Jag kom med beredd under min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och inte få mig till att säga nej!
Och vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i ruiner
och jag trampar runt i resterna utav liv
Men du aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!