Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
och lika grått och trist som i mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmot att säga nej till som helst.
Och inte nekat mig det ena andra,
och livet, tills jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev jämförd med din fina vän
du bekände att hon givit dig på boten
Då det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den kvinnan dubbelt
Hon hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs

Jag kom med hammaren beredd under min
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev bjuden på och cigarreller
och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går omkring i pompej, i bland ruiner
och jag trampar i resterna utav vårt liv
Men du aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!