Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
och lika hopplöst grått och trist som i bröst.
Därute doftar det av sommarns dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmot att säga nej till som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina
Tills du bekände att hon givit dig på
Då blev det dödstyst i trädgården igen!
den stunden blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag kände det som även jag var ratad
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på likör och
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem dig!

Jag omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig om sekiner
och skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all och trasighet och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!