Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens kronor
men i min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst grått och som i mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och katter
ett liv i synd och omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
förmot att säga nej någonting som helst.
Och inte mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
och jag blev jämförd med din fina vän
du bekände att hon givit dig på boten
Då det dödstyst här i trädgården igen!
den stunden blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag

Jag kom med hammaren under min kappa
hon kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev på likör och cigarreller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
och jag tog som du glömt med hem till dig!

Jag går i mitt pompej, i bland ruiner
och jag trampar i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om
och skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda kransar
och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!