Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och som I mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och mina
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
Kunnat nej till någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
Och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills do att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst I trädgården igen!
Ifrån den blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag hade hammaren beredd kavajen
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag bjuden på cognac och på cigarrer
Och inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går omkring I pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I resterna vårt liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig skall do bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
Och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar;
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!