Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
Och hopplöst trist och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
Kunnat nej till någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills do bekände att han dig på båten
Då blev det dödstyst här I igen!
den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag hade hammaren beredd kavajen
han kom ut I sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev bjuden på och på cigarrer
Och kunde inte få mig att säga nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I resterna vårt liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
Och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!