Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och som I mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och mina
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
Kunnat säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt med din fina vän
Tills do bekände att han givit dig på
Då blev det dödstyst I trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt
Han lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag omkring I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I utav vårt liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all och trasighet och fransar;
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!