Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag lycklig här med dig och mina katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
Kunnat säga nej någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
do bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst I trädgården igen!
den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag hade beredd under kavajen
han kom ut I sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och inte få mig till att säga nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går omkring I mitt pompeji, ruiner
Och jag trampar runt I resterna vårt liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig skall do bli en tidsfördriv!
Nej, åt det skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!