Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu ängarna av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag lycklig här med dig och mina katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
säga nej till någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med
Och jag grundligt jämförd med din fina vän
Tills do bekände att han givit dig på
Då det dödstyst här I trädgården igen!
den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går omkring I pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I utav vårt liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!