Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
Och lika hopplöst trist och som I mitt bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
Kunnat säga nej någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills do bekände att han dig på båten
Då blev det här I trädgården igen!
Ifrån den blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag
Jag hade hammaren under kavajen
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på cognac och på
Och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går omkring I pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I resterna vårt liv
Men do skall aldrig ge mig om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!