Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker vinden trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och mina
Ett liv I och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
Kunnat säga nej till som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din vän
do bekände att han givit dig på båten
Då blev det här I trädgården igen!
Ifrån den blev den mannen dubbelt hatad
Han hade med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på cognac och på
Och kunde inte få mig att säga nej!
Och vi skiljdes var vi bästisar och bundis
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag omkring I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag runt I resterna utav vårt liv
Men do aldrig ge mig pikar om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
Och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!