Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och
Och lika trist och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
Kunnat säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
Och jag blev grundligt med din fina vän
do bekände att han givit dig på båten
Då det dödstyst här I trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt
Han hade med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren under kavajen
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag bjuden på cognac och på cigarrer
Och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog saker som do glömt med hem dig!
Jag går omkring I pompeji, bland ruiner
Och jag trampar I resterna utav vårt liv
Men do skall ge mig pikar om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!