Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika trist och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
Kunnat säga nej någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
Och livet, tills jag krossades en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
Och jag blev jämförd med din fina vän
Tills do bekände att han givit dig på
Då blev det dödstyst I trädgården igen!
Ifrån den stunden den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att nej!
Och vi skiljdes var vi bästisar och bundis
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag går I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag trampar I resterna utav vårt liv
Men do skall aldrig ge mig om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!