Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som I bröst.
Därute doftar det av alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och mina
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
säga nej till någonting som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina
Tills do bekände att han dig på båten
Då det dödstyst här I trädgården igen!
Ifrån den stunden den mannen dubbelt hatad
Han lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag
Jag hammaren beredd under kavajen
han kom ut I sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och kunde inte få mig att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag går omkring I mitt pompeji, ruiner
Och jag trampar runt I resterna utav liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och skall do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all och trasighet och fransar;
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!