när det känns som du har sedan du var barn på att någonting ska hända, på närkontakt av slag när det känns som om du gjort allt, sagt men inte får några svar när det som om ditt bästa inte är tillräckligt bra när fördämningarna brister och du tillbaka en stor flod när verkligheten skakar och det svart snö i ditt blod
dom säger kommer bli bättre för tiden läker alla sår det är politisk propaganda järnridån
känner ni som jag sträck upp era (det är än du och jag) som nått vi älskar i elden (fler än du och jag) som dansar oss själva i mörkret (som om det inte någon morgondag) jag inte vara ensam, men vem vill vara ensam?
och det här är mardröm, det är ingen fas det här är som händer varenda dag det känns som om vi plötsligt i någon sorts skymningsland vi är levande döda, stapplar fram hand i och alla vill leda, men vi ändå blint i ljuset från små skärmar rädslan långsamt in över gatorna och torgen när har stängt uppför vägen, genom fönster och ner i säng känner ni som jag, sträck upp era (det är än du och jag) som förlorat nått vi i elden (fler än du och jag) som dansar för oss i mörket (som om det fanns någon morgondag)
dom säger kärlek är en drog jag tar skit som helst men om kärlek är en är det ingen drog för mig du är du jag är kär i, ja jag ju som dig jag dina pengar, dina pengar älskar mig jag älskar pengar, vem vill inte vara rik jag vill resa och se världen, vem vill ha ett liv men älskar bara pengarna, för gör mig fri
ta mig till nu
o du igen dig (det är än du och jag) som förlorat någon vi äskar i (fler än du och jag) som dansar oss själva i mörket (som om det inte någon morgondag) jag vill inte vara ensam, men vem vara ensam