när det känns som du har väntat sedan du var på att någonting ska hända, på närkontakt av nått när det känns som om du allt, sagt allt men inte får några svar när det känns som om bästa inte är tillräckligt bra när fördämningarna brister och du håller en stor flod när verkligheten skakar och det flyter snö i ditt blod
dom allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår det är politisk propaganda järnridån
känner ni som jag sträck upp era (det är än du och jag) som förlorat vi älskar i elden (fler än du och jag) som dansar för oss själva i (som om det inte fanns morgondag) jag vill inte vara ensam, men vem vill vara
och det här är ingen mardröm, det är fas det är nått som händer varenda dag det som om vi vaknat plötsligt i någon sorts skymningsland vi är levande döda, stapplar hand i hand och alla vill leda, men vi följer ändå i från små skärmar kryper rädslan långsamt in över gatorna och torgen butikerna har stängt uppför vägen, genom fönster och ner i säng känner ni som jag, sträck upp era (det är än du och jag) som förlorat nått vi äskar i (fler än du och jag) som dansar oss själva i mörket (som om det inte fanns morgondag)
dom säger kärlek är en drog jag tar vilken skit som men om kärlek är en är det ingen drog för mig du är du jag är i, ja jag känner ju som dig jag dina pengar, dina pengar älskar mig jag älskar pengar, vem vill inte vara rik jag vill och se världen, vem vill ha ett vanligt liv men bara pengarna, för pengar gör mig fri
ta mig refräng nu
o känner du dig (det är än du och jag) som någon vi äskar i elden (fler än du och jag) som dansar för oss själva i (som om det inte fanns morgondag) jag vill inte vara ensam, men vem vill vara