när det känns som du har väntat du var barn på att någonting ska hända, på närkontakt av nått när det som om du gjort allt, sagt allt men inte får några svar när det känns som om bästa inte är tillräckligt bra när fördämningarna brister och du tillbaka en stor flod när verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt
dom säger allt kommer bli bättre för tiden läker sår det är politisk propaganda järnridån
ni som jag sträck upp era händer (det är än du och jag) som nått vi älskar i elden (fler än du och jag) som för oss själva i mörkret (som om det inte fanns morgondag) jag inte vara ensam, men vem vill vara ensam?
och det är ingen mardröm, det är ingen fas det är nått som händer varenda dag det känns som om vi vaknat i någon sorts skymningsland vi är levande döda, fram hand i hand och vill leda, men vi följer ändå blint i ljuset små skärmar kryper rädslan långsamt in gatorna och torgen när butikerna har stängt uppför vägen, genom fönster och ner i vår ni som jag, sträck upp era händer (det är än du och jag) som förlorat nått vi äskar i (fler än du och jag) som dansar oss själva i mörket (som om det inte någon morgondag)
dom säger kärlek är en drog jag tar vilken skit som men om kärlek är en drog är det drog för mig du är du jag är i, ja jag känner ju som dig jag älskar dina pengar, dina älskar mig jag älskar dina pengar, vem vill inte rik jag resa och se världen, vem vill ha ett vanligt liv men älskar bara pengarna, för pengar mig fri
ta mig refräng nu
o känner du dig (det är än du och jag) som förlorat vi äskar i elden (fler än du och jag) som dansar för oss i mörket (som om det fanns någon morgondag) jag vill inte vara ensam, men vem vill ensam