Luyện nghe bài hát Strövtåg I Hembygden

Det är i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över och näs
och mig står den härliga skogen grön
ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och och skogsvindsackord
står min hembygd och mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min gård,
det är tomt lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är och kalt,
där den låg, ligger bar,
men däröver går minnet med så svalt,
och det minnet är som är kvar.

Och det är som jag såge en stå vit
och ett stå öppet däri,
som det ljöd och en munter bit
av en med fin melodi.

Och det är som det vore min röst,
han ännu var lycklig och ung,
innan sången tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill mig ned
invid sjön för att has tal
om det gamla, som gått, tiden led,
om det gamla i dal.

Och sitt och sorlande svar han slår,
men så svagt som det vore drömt:
"Det är kastat för vind tjugo långa år,
det är dött och och glömt.

Där du kära och syner minns,
står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som kvar
av det i Alsterns dal.