Luyện nghe bài hát Strövtåg I Hembygden

Det är skimmer i molnen och i sjön,
det är ljus över och näs
och omkring mig står den härliga skogen
ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och och skogsvindsackord
står min och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min gård,
det är tomt lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är och kalt,
den låg, ligger berghällen bar,
men däröver minnet med vinden så svalt,
och det minnet är som är kvar.

Och det är som jag en gavel stå vit
och ett stå öppet däri,
som piano det ljöd och en bit
av en med fin melodi.

Och det är som det min faders röst,
när han var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i dödssjuka bröst
och levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag lägga mig ned
sjön för att höra has tal
om det gamla, som gått, tiden led,
om det gamla i dal.

Och sitt sorgsna och sorlande han slår,
men så svagt som det vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan långa år,
det är och begravet och glömt.

Där du gestalter och syner minns,
där står tomheten och kal,
och min eviga är allt som finns kvar
av det gamla i dal.