Ringar på vattnet

Vi dansade på världens tak,
gick på moln,
svävade i det blå.
Älskade i stormens öga,
red på vågens kam
så långt vi kunde nå.
Vi hittade vårt underland,
vårt uppochner,
jag och du blev vi.
Du öppnade mina ögon,
gav mig ljus,
bjöd av din magi.
Och du sprider dina ringar på vattnet,
sprider dina ringar på vattnet än.
Snuddar vid min innersta känsla,
snuddar vid min innersta tunna sträng.
Vill inte vara utan dig,
utan din outgrundlighet.
Inte utan dina vida vidder,
oceaner av overklig verklighet.
Du sprider dina ringar på vattnet,
sprider dina ringar på vattnet än.
Snuddar vid min innersta känsla,
snuddar vid min innersta tunna sträng.
En vind så kall, så hård som stål utan dig.
Min dag så tom, så tyst, så blå, ingenting.
Vet vad jag måste ha för att kunna fortsätta andas, orka gå.
Det är din luft, det är din rymd.
Och det som gör så det känns okey,
att det mörka förvandlas och får liv.
Det är ditt ljus, din magi.
Det är värt underland, vårt uppochner.