Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan bränna mig så svårt
Att liknar glöd?
Hur kan vinden mig så hårt?
Den om min död

Vemod tynger varje jag tar
Jag fumlar blott
Jag ger vad liten gnista jag har
grym subarktisk natt

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så så obeveklig
Den tystnad som jag långsamt i
En kätting, ett fängsel av
natten är över är jag fri

Vilsen i det vita hav
Som ingen har
Min viloplats skall bli min grav
blir jag kvar

Jag följer blott vår allfaders
Och lumpna giv
med mitt ödes tunga lass
Emot efterliv

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt anlete mig ro och tröst
Jag skådar i de varma husen
De skänker mig fröjd i mitt bröst

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag fryser

I gryningsljuset död
Likt fruset blod är röd
Den ler men vill inget
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger sista farväl

Den mäktiga, kalla lavinen
Obändig, likt vårflodens vilda
tar platsen från skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej kall