Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden bränna mig så
Att hettan liknar
Hur kan pina mig så hårt?
Den viskar om min

tynger varje steg jag tar
Jag fumlar tafatt
Jag ger vad gnista jag har kvar
grym subarktisk natt

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag fryser

Så stilla, så så obeveklig
Den tystnad som jag långsamt i
En kätting, ett av iskristaller
När är över är jag fri

i det frusna vita hav
Som ingen har
Min viloplats skall även bli min
Evigt jag kvar

Jag följer vår allfaders kompass
Och ödets giv
Förlikad med mitt ödes tunga
Emot efterliv

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt anlete skänker mig ro och
Jag skådar i de varma husen
De skänker mig fröjd i trötta bröst

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

I gryningsljuset död
Likt blod är himlen röd
Den ler men vill väl
Min tid är ute, allt
om ögonblick är fri
Jag ger sista farväl

Den mäktiga, kalla lavinen
Obändig, vårflodens vilda fall
Förlikning tar från skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej kall