Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden mig så svårt
Att hettan glöd?
Hur kan vinden pina mig så
Den viskar om min

Vemod tynger steg jag tar
Jag fumlar tafatt
Jag ger vad gnista jag har kvar
Till grym natt

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag fryser

Så stilla, så mäktig så
Den som jag långsamt drunknar i
En kätting, ett av iskristaller
När är över är jag fri

Vilsen i det frusna hav
Som ingen har
Min viloplats skall bli min grav
Evigt blir jag

Jag följer vår allfaders kompass
Och ödets giv
med mitt ödes tunga lass
Emot efterliv

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann is och snö
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt anlete skänker mig ro och
Jag skådar i fjärran de varma
De skänker mig fröjd i mitt bröst

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

I brinner död
fruset blod är himlen röd
Den ler men vill inget
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger sista farväl

Den mäktiga, lavinen rasar
Obändig, likt vårflodens fall
Förlikning tar platsen skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre