Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan bränna mig så svårt
Att hettan glöd?
Hur kan vinden mig så hårt?
Den om min död

Vemod tynger varje jag tar
Jag fumlar tafatt
Jag ger vad gnista jag har kvar
Till subarktisk natt

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag fryser

Så stilla, så mäktig så
Den tystnad som jag långsamt i
En kätting, ett fängsel av
När är över är jag fri

Vilsen i det frusna hav
Som ingen har
Min viloplats skall bli min grav
Evigt blir jag

Jag följer vår allfaders kompass
Och lumpna giv
Förlikad med ödes tunga lass
Emot mitt

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag fryser

Qaqortoq, du skymtar vid
anlete skänker mig ro och tröst
Jag i fjärran de varma husen
De skänker mig i mitt trötta bröst

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

I gryningsljuset brinner
fruset blod är himlen röd
Den ler men vill inget
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger mitt farväl

Den mäktiga, lavinen rasar
Obändig, likt vårflodens vilda
Förlikning tar platsen från skräck och
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre