Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden mig så svårt
Att hettan glöd?
Hur kan vinden mig så hårt?
Den om min död

Vemod varje steg jag tar
Jag blott tafatt
Jag ger vad liten gnista jag har
Till grym subarktisk

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så så obeveklig
Den som jag långsamt drunknar i
En kätting, ett av iskristaller
När är över är jag fri

i det frusna vita hav
Som bäring har
Min viloplats skall bli min grav
Evigt jag kvar

Jag följer vår allfaders kompass
Och ödets giv
Förlikad med mitt tunga lass
mitt efterliv

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du vid gryningsljusen
anlete skänker mig ro och tröst
Jag skådar i de varma husen
De skänker mig fröjd i mitt trötta

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

I gryningsljuset brinner
fruset blod är himlen röd
Den ler men inget väl
Min tid är ute, allt
om ögonblick är fri
Jag ger mitt farväl

Den mäktiga, lavinen rasar
Obändig, likt vårflodens vilda
tar platsen från skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre