Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden bränna mig så
Att hettan liknar
Hur kan vinden pina mig så
Den viskar om min

tynger varje steg jag tar
Jag fumlar tafatt
Jag ger vad gnista jag har kvar
grym subarktisk natt

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så så obeveklig
Den tystnad som jag drunknar i
En kätting, ett fängsel av
natten är över är jag fri

Vilsen i det frusna hav
Som ingen har
Min skall även bli min grav
Evigt jag kvar

Jag följer vår allfaders kompass
Och ödets giv
Förlikad med ödes tunga lass
Emot efterliv

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

Qaqortoq, du vid gryningsljusen
Ditt anlete mig ro och tröst
Jag i fjärran de varma husen
De skänker mig fröjd i mitt trötta

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

I gryningsljuset död
Likt fruset blod är himlen
Den ler men vill inget
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger mitt farväl

Den mäktiga, lavinen rasar
Obändig, likt vilda fall
Förlikning tar platsen skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre