Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden mig så svårt
Att hettan liknar
Hur kan vinden pina mig så
Den viskar om min

tynger varje steg jag tar
Jag blott tafatt
Jag ger vad liten jag har kvar
Till grym natt

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så mäktig så
Den tystnad som jag drunknar i
En kätting, ett fängsel av
När är över är jag fri

Vilsen i det frusna hav
Som ingen har
Min viloplats skall bli min grav
blir jag kvar

Jag blott vår allfaders kompass
Och lumpna giv
Förlikad med ödes tunga lass
Emot mitt

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag fryser

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt skänker mig ro och tröst
Jag skådar i fjärran de varma
De skänker mig fröjd i mitt trötta

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag ihjäl

I gryningsljuset död
Likt fruset blod är himlen
Den ler men inget väl
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger mitt sista

Den mäktiga, kalla lavinen
Obändig, likt vårflodens vilda
Förlikning tar platsen skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre