Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden mig så svårt
Att hettan liknar
Hur kan vinden pina mig så
Den om min död

Vemod tynger varje jag tar
Jag blott tafatt
Jag ger vad liten jag har kvar
grym subarktisk natt

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

Så stilla, så mäktig så
Den tystnad som jag drunknar i
En kätting, ett av iskristaller
När är över är jag fri

Vilsen i det vita hav
Som ingen har
Min viloplats även bli min grav
Evigt blir jag

Jag följer blott vår allfaders
Och lumpna giv
Förlikad med ödes tunga lass
mitt efterliv

I gryningsljuset flammar
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

Qaqortoq, du skymtar vid
anlete skänker mig ro och tröst
Jag i fjärran de varma husen
De skänker mig i mitt trötta bröst

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

I brinner död
fruset blod är himlen röd
Den ler men inget väl
Min tid är ute, allt
om ögonblick är fri
Jag ger mitt farväl

Den mäktiga, kalla lavinen
Obändig, likt vårflodens vilda
tar platsen från skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej kall