Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden bränna mig så
Att hettan glöd?
Hur kan vinden pina mig så
Den viskar om min

Vemod tynger steg jag tar
Jag fumlar blott
Jag ger vad liten jag har kvar
Till grym subarktisk

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så så obeveklig
Den tystnad som jag långsamt i
En kätting, ett av iskristaller
När natten är är jag fri

i det frusna vita hav
Som ingen har
Min viloplats skall även bli min
Evigt blir jag

Jag blott vår allfaders kompass
Och lumpna giv
Förlikad med mitt ödes lass
Emot efterliv

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt skänker mig ro och tröst
Jag skådar i fjärran de husen
De mig fröjd i mitt trötta bröst

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann is och snö
Jag tog jag sade adjö
Jag ler, jag fryser

I gryningsljuset död
fruset blod är himlen röd
Den ler men vill inget
Min tid är ute, förbi
om ögonblick är fri
Jag ger sista farväl

Den mäktiga, lavinen rasar
Obändig, likt vårflodens vilda
Förlikning tar från skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre