Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan bränna mig så svårt
Att hettan glöd?
Hur kan pina mig så hårt?
Den om min död

tynger varje steg jag tar
Jag blott tafatt
Jag ger vad liten gnista jag har
Till grym natt

I flammar brand
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så så obeveklig
Den som jag långsamt drunknar i
En kätting, ett fängsel av
När natten är är jag fri

i det frusna vita hav
Som bäring har
Min viloplats skall även bli min
Evigt blir jag

Jag följer blott allfaders kompass
Och lumpna giv
med mitt ödes tunga lass
Emot efterliv

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann is och snö
Jag tog farväl jag adjö
Jag ler, jag ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt skänker mig ro och tröst
Jag skådar i fjärran de husen
De skänker mig fröjd i trötta bröst

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber för min
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

I gryningsljuset död
Likt blod är himlen röd
Den ler men inget väl
Min tid är ute, förbi
om är anden fri
Jag ger sista farväl

Den mäktiga, kalla lavinen
Obändig, likt vårflodens fall
Förlikning tar platsen skräck och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej kall