Luyện nghe bài hát Qaqortoq

Hur kan kölden bränna mig så
Att liknar glöd?
Hur kan vinden mig så hårt?
Den viskar om min

tynger varje steg jag tar
Jag blott tafatt
Jag ger vad liten jag har kvar
grym subarktisk natt

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag ihjäl

Så stilla, så mäktig så
Den tystnad som jag drunknar i
En kätting, ett fängsel av
natten är över är jag fri

Vilsen i det frusna hav
Som bäring har
Min viloplats även bli min grav
Evigt blir jag

Jag följer blott allfaders kompass
Och ödets giv
Förlikad med mitt tunga lass
mitt efterliv

I flammar brand
Jag ser ett öde, land
Jag ser och ber min själ
Jag fann Qaqortoqs is och
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

Qaqortoq, du skymtar vid
Ditt anlete mig ro och tröst
Jag skådar i fjärran de varma
De mig fröjd i mitt trötta bröst

I gryningsljuset brand
Jag ser ett öde, fruset
Jag ser och ber för min
Jag Qaqortoqs is och snö
Jag tog farväl jag sade
Jag ler, jag fryser

I brinner död
Likt fruset blod är röd
Den ler men vill inget
Min tid är ute, allt
om är anden fri
Jag ger mitt farväl

Den mäktiga, kalla rasar
Obändig, vårflodens vilda fall
Förlikning tar platsen från och fasa
Ej ensam, ej sorgsen, ej längre