Det är väl dom utan som inte har nånting Som förlorade sin kvinna och sin Som aldrig köpa hus som drömde om en bil Och jag tog på mig mina kläder där i Och vänner, det var vi utan land Det finns inget jävla de kan lägga i min hand För man glömmer hur det när man tappat sitt tal de som tappat rösten och inte har nåt val Det är de som inte har nån lust att mig ifred. Det finns människor, bror som ingen vill se Och ni bor på mitt kvarter, svär jag lever er Ni som vet hur det e' att se nåt mer än de små smulorna som de slänger där i ja, jag svär på vår för de döda'n och jag vet att det krävs så mer vi e' dom som bara gud med
Men vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Utan hopp och mat De som inte skydd De som inte har nån Ja man sina pengar, som man sårar sin familj Vi e' de fattiga som passar in Och staten är som gamla hundar lättare att Ett hinder vi vill måste mätta alla ungar Det är klart jag varför mamman bär på påsarna Känner hennes smärta när hon krossar genom Jag tårarna, det känns som vi förlorar Vi emot vårt öde, men ingen förstod att Vi var på fel väg det blev en kamp Men när jag går för håller jag min brors hand Jag vet hur det känns att på en bänk Att ha en spänn jag svär man tror att det e' ett skämt Att inte vara svensk och hit och ingen ser dig Jag svär, jag du är med mig
Jag lever, bror vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.