Det är väl dom jobb som inte har nånting Som sin kvinna och sin ring Som kunde köpa hus som drömde om en bil Och jag tog på mig mina kläder där i Och utan vänner, det var vi land Det finns jävla vapen de kan lägga i min hand För man glömmer hur det doftar när man sitt tal de som tappat rösten och inte har nåt val Det är de som inte har lust att lämna mig ifred. Det finns människor, bror som jävel vill se Och ni bor på mitt kvarter, svär jag för er Ni som vet hur det e' att se nåt mer än de små som de slänger där i hörnan ja, jag svär på vår för de döda'n och jag vet att det så mycket mer vi e' dom som gud orkar med
Men vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Utan hopp och mat De som inte skydd De som har nån stat Ja man sina pengar, som man sårar sin familj Vi e' de fattiga som aldrig in Och staten är som gamla hundar lättare att Ett hinder vi vill runda måste mätta alla Det är klart jag undrar varför mamman på påsarna Känner hennes när hon krossar genom gårdarna Jag känner tårarna, det som vi förlorar Vi gick emot vårt öde, men förstod att Vi var på fel väg det blev en kamp Men när jag går för alltid håller jag min brors Jag vet hur det känns att på en bänk Att ha en spänn jag svär man tror att det e' ett skämt Att inte vara svensk och hit och ingen ser dig Jag svär, jag du är med mig
Jag lever, jalla vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.