Det är väl dom utan som inte har nånting Som förlorade sin kvinna och sin Som aldrig köpa hus som drömde om en bil Och jag tog på mig mina kläder i Hässelby Och utan vänner, det var vi utan Det finns inget vapen de kan lägga i min hand För man glömmer hur det när man tappat sitt tal För de som tappat rösten och inte har val Det är de som har nån lust att lämna mig ifred. Det finns människor, bror som ingen vill se Och ni bor på mitt kvarter, svär jag för er Ni som vet hur det e' att se nåt mer än de små smulorna som de där i hörnan ja, jag svär på bror för de döda'n och jag vet att det så mycket mer vi e' dom som gud orkar med
Men vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
hopp och utan mat De som inte finner De som har nån stat Ja man jagar sina pengar, som man sin familj Vi e' de fattiga som aldrig in Och staten är som gamla hundar att blunda Ett hinder vi vill runda mätta alla ungar Det är klart jag undrar varför bär på påsarna Känner smärta när hon krossar genom gårdarna Jag känner tårarna, det känns som vi Vi gick emot vårt öde, men förstod att Vi var på fel väg det blev en lång Men när jag för alltid håller jag min brors hand Jag vet hur det att sova på en bänk Att inte ha en jag svär man tror att det e' ett skämt Att inte vara svensk och hit och ingen ser dig Jag svär, jag du är med mig
Jag lever, bror vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.