Det är väl dom utan jobb som har nånting Som förlorade sin kvinna och sin Som aldrig köpa hus som drömde om en bil Och jag tog på mig kläder där i Hässelby Och utan vänner, det var vi utan Det finns jävla vapen de kan lägga i min hand man glömmer hur det doftar när man tappat sitt tal För de som rösten och inte har nåt val Det är de som har nån lust att lämna mig ifred. Det människor, bror som ingen jävel vill se Och ni bor på mitt kvarter, jag lever för er Ni som vet hur det e' att aldrig se mer än de smulorna som de slänger där i hörnan ja, jag svär på bror för de döda'n och jag vet att det så mycket mer vi e' dom som gud orkar med
Men vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Utan hopp och mat De som inte finner De som har nån stat Ja man sina pengar, som man sårar sin familj Vi e' de som aldrig passar in Och staten är som gamla hundar att blunda Ett hinder vi vill runda måste mätta ungar Det är klart jag undrar mamman bär på påsarna Känner smärta när hon krossar genom gårdarna Jag känner tårarna, det känns som vi Vi emot vårt öde, men ingen förstod att Vi var på fel väg det blev en kamp Men när jag för alltid håller jag min brors hand Jag vet hur det känns att på en bänk Att ha en spänn jag svär man tror att det e' ett skämt Att vara svensk och komma hit och ingen ser dig Jag svär, jag du är med mig
Jag lever, jalla vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.
Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever, vi lever.