Vem anat det här? Det ej ske En dag vår sfär Med mer än den med
Att steg vi om Men folkets teg När kom
Vi som trälar, kriget tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken
Vi lever I förtvivlans och gudarna har övergivit oss Vi drivs desperationen, snart för trötta för att slåss Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets Hör skriet från en vildmark, ropen från ruinens brant
När föll Brann marken Tills ej längre höll Då kom död
En ynka samling av Kvinnor och Kämpar för än Mot kvarn
Vi som trälar, kriget tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken
Vi dväljs I evigt onda krafter har belägrat våran tid Här är allt mänskligt liv här finns endast kamp och strid Den nukleära sliter köttet från ännu en kropp finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp
Vi krälar som trälar, kriget tog själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi lever I makt och gudarna har övergivit oss Vi utav desperationen, snart för trötta för att slåss Kampen för att livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen ruinens brant
Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har våran tid Här är allt mänskligt liv här finns endast kamp och strid Den nukleära vinden slitet köttet ännu en kropp finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp