Vem anat det här? Det ej ske En dag prövades sfär Med mer den mäktade med
Att steg vi om Men ledare teg kriget kom
Vi krälar som trälar, tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken
Vi I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss Vi utav desperationen, snart för trötta för att slåss Kampen att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en vildmark, ropen från ruinens brant
vätebomberna föll Brann röd Tills fronten ej höll Då kom död
En ynka samling av Kvinnor och Kämpar för framtiden Mot dödens
Vi krälar som trälar, tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi dväljs I evigt mörker onda har belägrat våran tid Här är allt mänskligt liv förverkat finns endast kamp och strid Den nukleära vinden sliter köttet från en kropp Här ingenting att be för ingen framtid inget hopp
Vi krälar som trälar, tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss Vi drivs desperationen, snart för trötta för att slåss för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen ruinens brant
Vi dväljs I evigt mörker krafter har belägrat våran tid Här allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid Den nukleära slitet köttet från ännu en kropp Här finns ingenting att be för ingen framtid hopp