Vem anat det här? Det ej ske En dag vår sfär Med mer än den med
Att steg vi om Men folkets teg kriget kom
Vi krälar som trälar, tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken
Vi lever I makt och gudarna har övergivit oss Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från brant
När föll Brann röd Tills ej längre höll kom vår död
En ynka samling av Kvinnor och Kämpar framtiden än Mot kvarn
Vi krälar som trälar, kriget tog själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat tid Här är allt mänskligt liv här finns endast kamp och strid Den nukleära vinden sliter köttet från en kropp Här finns ingenting att be ingen framtid inget hopp
Vi krälar som trälar, tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi lever I förtvivlans makt och har övergivit oss Vi utav desperationen, snart för trötta för att slåss Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets Hör skriet från en svartbränd vildmark, från ruinens brant
Vi dväljs I evigt onda krafter har belägrat våran tid Här allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en Här finns ingenting att be för framtid inget hopp