Vem hade anat det Det ej ske En dag vår sfär Med mer den mäktade med
Att steg vi om Men folkets teg När kom
Vi krälar som trälar, kriget tog själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi lever I förtvivlans makt och har övergivit oss Vi drivs utav desperationen, snart för trötta att slåss för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en vildmark, ropen från ruinens brant
När vätebomberna Brann röd fronten ej längre höll Då kom vår
En ynka av män och barn Kämpar framtiden än Mot dödens
Vi som trälar, kriget tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har våran tid Här är allt mänskligt liv här finns endast kamp och strid Den nukleära sliter köttet från ännu en kropp Här finns ingenting att be för framtid inget hopp
Vi krälar som trälar, kriget tog våra Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss Vi drivs utav desperationen, snart för trötta att slåss Kampen för att blotta livet tvingar oss vansinnets kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen ruinens brant
Vi I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid Här är allt mänskligt liv förverkat finns endast kamp och strid Den nukleära vinden slitet köttet ännu en kropp Här finns att be för ingen framtid inget hopp