Vem hade anat det Det ej ske En dag vår sfär Med mer än den med
Att oljepriserna vi om Men folkets teg När kom
Vi krälar som trälar, kriget tog själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi lever I förtvivlans makt och har övergivit oss Vi drivs desperationen, snart för trötta för att slåss Kampen för att blotta livet tvingar oss intill kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens
vätebomberna föll Brann röd Tills fronten ej längre kom vår död
En ynka av män Kvinnor och Kämpar för framtiden Mot dödens
Vi krälar som trälar, kriget tog våra Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har våran tid Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast och strid Den nukleära vinden sliter från ännu en kropp Här finns ingenting att be ingen framtid inget hopp
Vi som trälar, kriget tog våra själar Vi blöder, som bröder, vi ser hur glöder
Vi lever I förtvivlans makt och har övergivit oss Vi drivs utav desperationen, snart för trötta att slåss Kampen att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från brant
Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat tid Här allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid Den vinden slitet köttet från ännu en kropp Här finns ingenting att be för framtid inget hopp