Hör nu på, govänner, så ska jag er berätta vad en gjorde, det är nu längesen, men nog minnet kvar i Smålands sköna dalar, Lönneberga, det var den gossens he,. Hujedamej, barn han var, Ej tänkas kan, Och var det namn han bar, Ja, Emil han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag för er vad vår Emil gjorde en dag i maj. Upp i Katthults flaggsång han sin lille syster, stod sen lugnt og såg hänga där på svaj. Hujedamej, sånt han var, Ida var rätt nöjd, ty ingen annan har på höga höjd.
dej
Nästa hyss han gjorde var när han i dök på huvet ner og sen satt där fast uti mor sins soppskål, ty hans var för stora, så det att fara till doktorn det med hast. Hujedamej, barn han var, tror också ni, att den som blott en har ej ha gossar i?
Refr: dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag för er vad vår gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och full också grisen, jojo, det var ett par sköna fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som stod Emil redan dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och till sist, govänner, så kan jag för er hur i trisseobda sin far han in. Stackars far krypa ut igenom gluggen Men blev och hang där, tills natten den bröt in. Hujedamej, barn han var, Den som jag minns. Nog är sånt mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, kan jag ju berätta alla hyss som vår Emil tog sej för, men i snickarboden fick han alla dagar, tänk på det, små barn, om ni visa hör. Hujedamej, sånt han var, i Småland fanns ej så vild som Emil var och ingen stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som diktat haver ? Det är pigan Lina som uti lust och Tjänade Katthult uti ungar dagar, Ack, vem kan väl räkna de flydda tal ! Hujedamej, sånt han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.