Hör nu på, govänner, så ska jag er berätta vad en gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet i Smålands sköna dalar, Katthult Lönneberga, det var den he,. Hujedamej, sånt han var, Ej värre kan, Och var det namn han bar, Ja, hette han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag er berätta vad vår Emil gjorde en dag i maj. Upp i Katthults hissa han sin lille syster, stod sen lugnt og såg henne där på svaj. Hujedamej, sånt han var, Ida var rätt nöjd, ty ingen svävat har på höga höjd.
dej
Nästa hyss han gjorde var när han i dök på huvet ner og sen satt stenhårt fast uti mor sins soppskål, ty öron var för stora, så det blev att fara doktorn det med hast. Hujedamej, barn han var, tror inte ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Refr: dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag er berätta vad Emil gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och blev också grisen, jojo, det var allt ett par fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som stod Emil nästa dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och sist, govänner, så kan jag för er berätta hur i sin far han låste in. far forsökte krypa ut igenom gluggen Men blev fast och där, tills natten den bröt in. Hujedamej, sånt han var, Den som jag minns. Nog är sånt mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, kan jag ju berätta hemska hyss som vår Emil tog sej för, men i snickarboden han sitta alla dagar, tänk på det, små barn, om ni denne hör. Hujedamej, barn han var, i hele fanns ej nån så som Emil var och innan stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som visan haver ? Det är pigan Lina som uti och kval Katthult uti sina ungar dagar, Ack, vem kan räkna de flydda årens tal ! Hujedamej, sånt han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.