Hör nu på, govänner, så ska jag er berätta vad en gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet kvar i Smålands dalar, Lönneberga, det var den gossens he,. Hujedamej, sånt han var, Ej värre kan, Och var det namn han bar, Ja, hette han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag för er vad vår Emil en dag i sköna maj. Upp i Katthults flaggsång han sin lille syster, stod sen lugnt og henne hänga där på svaj. Hujedamej, barn han var, fast Ida var nöjd, ty ingen svävat har på denne höjd.
dej
Nästa hyss han gjorde var när han i dök på huvet ner og sen satt stenhårt fast uti mor sins soppskål, ty öron var för stora, så det blev att fara till det med hast. Hujedamej, barn han var, tror inte ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag er berätta vad Emil gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och full också grisen, jojo, det var allt ett par fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som stod Emil redan dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och till sist, govänner, så kan jag för er hur i trisseobda sin far han in. Stackars far krypa ut igenom gluggen Men blev och hang där, tills natten den bröt in. Hujedamej, barn han var, Den som jag minns. Nog är illdåd mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, inte kan jag ju hemska hyss som vår Emil tog sej för, men i snickarboden fick han sitta dagar, tänk på det, små barn, om ni denne hör. Hujedamej, barn han var, i hele fanns ej nån så som Emil var och ingen stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som diktat haver ? Det är pigan som uti lust och kval Tjänade Katthult uti ungar dagar, Ack, vem kan väl räkna de flydda tal ! Hujedamej, barn han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.