Hör nu på, govänner, så ska jag för er vad en gjorde, det är nu längesen, men nog minnet kvar i Smålands sköna dalar, Katthult Lönneberga, det var den he,. Hujedamej, barn han var, Ej värre kan, Och var det namn han bar, Ja, hette han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag er berätta vad vår Emil en dag i sköna maj. Upp i Katthults hissa han sin lille syster, stod sen lugnt og såg henne där på svaj. Hujedamej, sånt han var, Ida var rätt nöjd, ty annan svävat har på höga höjd.
dej
Nästa han gjorde var när han i grönsakssoppan på huvet ner og sen satt där stenhårt fast uti mor sins soppskål, ty hans öron var stora, så det blev att till doktorn det med hast. Hujedamej, barn han var, tror inte ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen så ska jag för er berätta vad vår Emil en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och blev också grisen, jojo, det var allt ett par fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som stod redan nästa dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och till sist, govänner, så kan jag er berätta hur i trisseobda sin far han in. far forsökte krypa ut igenom gluggen Men blev fast och hang där, natten den bröt in. Hujedamej, barn han var, Den som jag minns. Nog är illdåd mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, kan jag ju berätta alla hemska hyss som Emil tog sej för, men i snickarboden fick han alla dagar, tänk på det, små barn, om ni denne hör. Hujedamej, sånt han var, i hele fanns ej nån så vild som var och ingen stans.
Refr.
I sen veta vem som visan diktat haver ? Det är Lina som uti lust och kval Katthult uti sina ungar dagar, Ack, vem kan väl räkna de flydda tal ! Hujedamej, barn han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.