Hör nu på, govänner, så ska jag er berätta vad en gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet kvar i Smålands dalar, Lönneberga, det var den gossens he,. Hujedamej, barn han var, Ej värre kan, Och Emil var det han bar, Ja, Emil han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag för er vad vår gjorde en dag i sköna maj. Upp i flaggsång hissa han sin lille syster, stod sen og såg henne hänga där på svaj. Hujedamej, barn han var, fast Ida var nöjd, ty annan svävat har på denne höjd.
dej
Nästa hyss han var när han i grönsakssoppan dök på huvet ner og sen satt där fast uti mor sins soppskål, ty hans öron var stora, så det att fara till doktorn det med hast. Hujedamej, sånt han var, inte också ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Refr: dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag er berätta vad Emil gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och full också grisen, jojo, det var allt ett par fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som stod redan nästa dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och sist, govänner, så kan jag för er berätta hur i trisseobda sin far han in. far forsökte krypa ut igenom gluggen Men blev fast och där, tills natten den bröt in. Hujedamej, barn han var, Den som jag minns. Nog är sånt mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, inte kan jag ju hemska hyss som vår Emil tog sej för, men i fick han sitta alla dagar, på det, små barn, om ni denne visa hör. Hujedamej, barn han var, i Småland fanns ej nån så som Emil var och ingen stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som visan haver ? Det är pigan som uti lust och kval Tjänade Katthult uti ungar dagar, Ack, vem kan väl de flydda årens tal ! Hujedamej, barn han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.