Hör nu på, govänner, så ska jag er berätta vad en gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet i Smålands sköna dalar, Katthult Lönneberga, det var den he,. Hujedamej, barn han var, Ej tänkas kan, Och Emil var det han bar, Ja, hette han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag er berätta vad vår gjorde en dag i sköna maj. Upp i flaggsång hissa han sin lille syster, stod sen lugnt og såg hänga där på svaj. Hujedamej, barn han var, Ida var rätt nöjd, ty annan svävat har på höga höjd.
dej
Nästa hyss han gjorde var när han i dök på huvet ner og sen satt där stenhårt uti mor sins soppskål, ty hans var för stora, så det blev att till doktorn det med hast. Hujedamej, barn han var, inte också ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Refr: dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag för er vad Emil gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och blev också grisen, jojo, det var ett par sköna fyllesvin. Hujedamej, barn han var, men som Emil redan nästa dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och till sist, govänner, så kan jag er berätta hur i trisseobda sin far han in. Stackars far krypa ut igenom gluggen Men fast och hang där, tills natten den bröt in. Hujedamej, sånt han var, Den som jag minns. Nog är sånt mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, inte kan jag ju alla hemska hyss som vår tog sej för, men i fick han sitta alla dagar, tänk på det, små barn, om ni visa hör. Hujedamej, barn han var, i hele fanns ej nån så vild som var och ingen stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som diktat haver ? Det är pigan Lina som uti och kval Tjänade uti sina ungar dagar, Ack, vem kan räkna de flydda årens tal ! Hujedamej, barn han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej bättre än han.
Refr.