Hör nu på, govänner, så ska jag för er vad en gjorde, det är nu längesen, men nog minnet kvar i Smålands sköna dalar, Katthult Lönneberga, det var den he,. Hujedamej, sånt han var, Ej tänkas kan, Och var det namn han bar, Ja, Emil han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag er berätta vad vår Emil gjorde en dag i maj. Upp i flaggsång hissa han sin lille syster, stod sen lugnt og såg henne hänga på svaj. Hujedamej, barn han var, Ida var rätt nöjd, ty ingen annan har på denne höjd.
dej
Nästa han gjorde var när han i grönsakssoppan dök på huvet ner og sen där stenhårt fast uti mor sins soppskål, ty hans var för stora, så det blev att fara till det med hast. Hujedamej, barn han var, inte också ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen så ska jag för er berätta vad vår Emil en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och full också grisen, jojo, det var ett par sköna fyllesvin. Hujedamej, sånt han var, men som stod redan nästa dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och sist, govänner, så kan jag för er berätta hur i trisseobda sin far han in. Stackars far forsökte krypa ut igenom Men blev fast och hang där, tills den bröt in. Hujedamej, sånt han var, Den som jag minns. Nog är sånt mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, kan jag ju berätta alla hemska hyss som vår tog sej för, men i snickarboden han sitta alla dagar, på det, små barn, om ni denne visa hör. Hujedamej, barn han var, i Småland fanns ej nån så som Emil var och innan stans.
Refr.
Viljen I sen vem som visan diktat haver ? Det är pigan Lina som uti lust och Tjänade Katthult uti sina dagar, Ack, vem kan väl räkna de årens tal ! Hujedamej, sånt han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej karl än han.
Refr.