Hör nu på, govänner, så ska jag för er vad en gjorde, det är nu längesen, men nog lever minnet kvar i sköna dalar, Lönneberga, det var den gossens he,. Hujedamej, barn han var, Ej värre kan, Och var det namn han bar, Ja, Emil han.
dej
Hör nu på, goävanner, så ska jag för er vad Emil gjorde en dag i sköna maj. Upp i Katthults hissa han sin lille syster, stod sen og såg henne hänga där på svaj. Hujedamej, barn han var, Ida var rätt nöjd, ty ingen svävat har på höga höjd.
dej
Nästa hyss han var när han i grönsakssoppan dök på huvet ner og sen satt där fast uti mor sins soppskål, ty öron var för stora, så det blev att till doktorn det med hast. Hujedamej, sånt han var, tror också ni, att den som blott en har vill ej ha i?
Refr: dej Hu-jeda-jeda-mej.
Viljen I sen höra så ska jag er berätta vad Emil gjorde en dag i körsbärsti'n. Det var då han la sej full, och full blev grisen, jojo, det var allt ett par fyllesvin. Hujedamej, sånt han var, men som stod Emil redan dag och det var att se.
Refr. dej Hu-jeda-jeda-mej.
Och till sist, govänner, så kan jag er berätta hur i trisseobda sin far han in. Stackars far forsökte krypa ut igenom Men blev och hang där, tills natten den bröt in. Hujedamej, barn han var, Den som jag minns. Nog är illdåd mot en far det som finns.
Hör du på, govänner, inte kan jag ju hemska hyss som vår Emil tog sej för, men i snickarboden fick han sitta dagar, tänk på det, små barn, om ni visa hör. Hujedamej, sånt han var, i hele Småland ej så vild som Emil var och innan stans.
Refr.
Viljen I sen veta vem som diktat haver ? Det är pigan Lina som uti lust och Tjänade uti sina ungar dagar, Ack, vem kan väl räkna de årens tal ! Hujedamej, sånt han var, Men nu så är han man Och vi i har Ej bättre än han.
Refr.