Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och läste min
en dag som så förut.
O jag tänkte på dom drömmar man drömt som
en en har tatt slut

Då såg jag en av en flicka
med en kråka i famn
hon iväg genom skogen
så som hon någonsin kan

Och hon springer med lockar
hon springer på ben
o hon bönar och ber och hon och tror
att det ska vara för sent

Flickan är och hennes hår är så ljust
o hennes är så flämtande röd
är klumpig och kraxande svart
om en är den alldeles död

Men flickan, hon för livet
hos en fågel i famn
hon springer mot och värme
för det som är riktigt och

O hon springer med ögon
hon på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har
att finns det liv är det för sent

O jag började darra i och nöd
jag skakade av och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och
att det var bilden av mig som jag

mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett barn
som tror det finns någon som kan mig än
som tror det nån som har svar

O jag springer med bultande
jag springer på ben
O jag bönar och ber, fast jag vet
att det redan är alldeles sent