Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och min tidning
en dag som så förut.
O jag på alla dom drömmar man drömt som
en en har tatt slut

Då jag en bild av en flicka
med en skadskjuten i famn
hon iväg genom skogen
så fort som hon kan

Och hon springer med fladdrande
hon på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och
att det ska vara för sent

Flickan är och hennes hår är så ljust
o hennes är så flämtande röd
kråkan är klumpig och svart
om en stund är den död

Men flickan, hon springer livet
hos en fågel i famn
hon springer mot och värme
för det som är riktigt och

O hon med tindrande ögon
hon på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som har sagt
att finns det liv är det aldrig för

O jag började darra i vånda och
jag skakade av och skräck
jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag

För mitt är en skadsjuten kråka
och jag är ett barn
som tror det finns någon som kan mig än
som tror det finns nån som har

O jag med bultande hjärta
jag springer på ben
O jag bönar och ber, fast jag vet
att det redan är alldeles sent