Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag häromdagen och läste min tidning
en dag som så förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man som
en efter en har slut

Då såg jag en av en flicka
med en skadskjuten kråka i
hon springer iväg genom
så fort som hon kan

Och hon med fladdrande lockar
hon springer på ben
o hon bönar och ber och hon och tror
att det ska vara för sent

Flickan är och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så röd
kråkan är och kraxande svart
om en stund är den alldeles

Men flickan, hon för livet
hos en skadskjuten fågel i
hon mot trygghet och värme
för det som är riktigt och

O hon springer med ögon
hon på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har
att det liv är det aldrig för sent

O jag darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och
jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var av mig som jag sett

För hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande
som tror det finns någon som kan mig än
som tror det finns nån som har

O jag springer med bultande
jag på taniga ben
O jag bönar och ber, jag egentligen vet
att det redan är alldeles sent