Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag satt och läste min tidning
en dag som så förut.
O jag på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har slut

Då såg jag en av en flicka
med en skadskjuten i famn
hon iväg genom skogen
så som hon någonsin kan

Och hon med fladdrande lockar
hon springer på ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och
att det inte ska för sent

Flickan är liten och hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande
kråkan är klumpig och kraxande
om en stund är den alldeles

Men flickan, hon för livet
hos en skadskjuten fågel i
hon mot trygghet och värme
det som är riktigt och sant

O hon springer med ögon
hon på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har
att finns det liv är det aldrig sent

O jag började darra i vånda och
jag skakade av och skräck
för jag visste ju alldeles och klart
att det var bilden av mig som jag

För mitt är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande
som det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det nån som har svar

O jag springer med hjärta
jag springer på ben
O jag bönar och ber, jag egentligen vet
att det är alldeles för sent