Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och min tidning
en dag som så förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man som
en efter en har tatt

Då såg jag en bild av en
med en kråka i famn
hon springer genom skogen
så fort som hon kan

Och hon med fladdrande lockar
hon springer på ben
o hon bönar och ber och hon och tror
att det inte ska för sent

Flickan är liten och hennes är så ljust
o kind är så flämtande röd
kråkan är och kraxande svart
om en är den alldeles död

Men flickan, hon springer för
hos en skadskjuten fågel i
hon springer mot och värme
för det som är och sant

O hon springer med tindrande
hon på taniga ben
hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för

O jag började darra i och nöd
jag av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och
att det var bilden av mig som jag

mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett barn
som tror det finns som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har

O jag springer med hjärta
jag springer på ben
O jag och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för