Luyện nghe bài hát Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och läste min
en dag som så förut.
O jag på alla dom drömmar man drömt som
en en har tatt slut

Då såg jag en av en flicka
med en skadskjuten kråka i
hon springer iväg skogen
så som hon någonsin kan

Och hon med fladdrande lockar
hon på taniga ben
o hon bönar och ber och hon och tror
att det inte ska vara för

Flickan är liten och hennes är så ljust
o hennes kind är så flämtande
är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles

Men flickan, hon springer för
hos en skadskjuten i famn
hon springer mot och värme
för det som är riktigt och

O hon med tindrande ögon
hon på taniga ben
hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig sent

O jag började darra i och nöd
jag skakade av rädsla och
för jag visste ju alldeles och klart
att det var bilden av mig som jag

För mitt hopp är en kråka
och jag är ett barn
som tror det finns någon som kan mig än
som tror det finns nån som har

O jag springer med hjärta
jag springer på ben
O jag bönar och ber, fast jag vet
att det redan är alldeles sent