Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl hela måndagen men,
för en bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla och år.
Jag går med min lie, och jag och sår.
Jag kör mina och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

Står där, fattig invid Himmelens port.
rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har sett din och ditt eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.