Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går hela veckan, dagar och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och sist ska jag dö.

Står där, fattig invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då säger Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din och ditt eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, bonddräng står så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.