Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och när kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova måndagen men,
för en bonddräng, börjar knoget igen.

Så hela veckan, alla dagar och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar hö.
Harvar, gnor och trälar, och sist ska jag dö.

där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, Du vara mig när.

Åh, jag, bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du ut.