Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar går och kommer, medan jag på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, och bär.
bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och när kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova hela men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går hela veckan, alla och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen de synder jag gjort.
Man ska supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, fattig bonddräng, Du vara mig när.

Åh, jag, fattig står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.