Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar går och kommer, jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en vill jag också, förstås.

Sen, så sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går hela veckan, dagar och år.
Jag går med min lie, och jag och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar hö.
Harvar, och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig invid Himmelens port.
rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, fattig bonddräng, Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så inför Gud.
Och sen klär han på mig den snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu Du vila ut.