Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova hela men,
en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid port.
Lite och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då säger Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still Gud.
Och sen klär han på mig den mest skrud.
Nu Du, säger Herren, är arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu Du vila ut.