Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar går och kommer, jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och när kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar hö.
Harvar, och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid port.
Lite rädd och ledsen för de jag gjort.
Man ska inte supa, med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, Du vara mig när.

Åh, jag, fattig står så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu Du vila ut.