Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och när lörda'n kommer, jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova hela men,
för en bonddräng, börjar knoget igen.

Så hela veckan, alla dagar och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid port.
Lite och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, bonddräng står så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu Du vila ut.