Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar snus.
Och lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går veckan, alla dagar och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

Står där, bonddräng invid Himmelens port.
Lite och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så inför Gud.
Och sen klär han på mig den snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.