Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, och bär.
Går bak mina oxar, visslar och svär.

Jag är bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt vill jag tampas och slåss.
hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan sova hela måndagen men,
en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, dagar och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig invid Himmelens port.
Lite rädd och för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har din strävan och ditt eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, fattig står så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du ut.