Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar snus.
Och lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag livad vill jag tampas och slåss.
hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, knoget igen.

Så går hela veckan, alla och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och sist ska jag dö.

Står där, fattig invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen de synder jag gjort.
Man ska inte supa, med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl förstås.

Men, då Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, fattig bonddräng, Du vara mig när.

Åh, jag, fattig står så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.