Svartkonst & Tusenskönor

Nr skymningen Faller anlnder Han
Fr att skrda frukt jag ltit gro i Hans namn

En mnniska vit och blek som elfenben
P ett altare skuret ut ur stenen
Hrd och kall ur Bergets kam
Som en sista Gva till gunst fr Hans famn
"Lt mig se lt mig knna Din hand i min
Med klor som skr djupt i mitt skinn"
Vad det rtt vg att ta? Nu nr slutet r hr
Pltsligt tvekar jag - Nr jag slits isr

Mtet r det frsta i sitt slag
Och frn och med morgondagen
Skall jag leva fr Hans synd
Men nr kpan Han faller till marken
Ser jag kvinnan framfr mig
Jag ltit drpa s grymt...

...Hon ser p mig och ler

Den fauna jag kltt Hennes nakna kropp med
Hnger nnu frn Hennes hr
Och axlar ner p Hennes bara ben
Hon ser p mig och ppnar sen
Kften sin likt ett rovdjur trstar efter Livets Vin

Av alla synder jag begtt
Var aldrig ngon lika grym som den hr
Fr sent frstr jag att jag sjlv
nu fallit offer fr min Tro
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig frst
Den svartkonst jag sr