Korståg

Jag såg min moders trots och mod bli begraven
under lager av våld och av skyddande skal
Hon började dricka för att våga säga emot
men blev slagen och förnedrad inför sina barn

Jag började slåss för att jag aldrig räckte till
Jag slogs för att inte känna skam
Jag slogs också för att slippa
känna varje slag från min faders hand

Men en dag sa jag stopp, ja nu får det fan vara nog
Jag orkar inte längre vara rädd
Jag var arton år och gjorde upp med min skam
och min fader skulle aldrig höja handen nåt mer
Min fader skulle aldrig höja handen nåt mer

För ingen och inget kunde göra mig illa
Jag skydda mig genom att bli ond
och nu var jag i rätt stämning för den slutliga striden
Denna oslagbara blandning av vrede och sorg

Det var med blandade känslor som jag stod där och såg
en man som hade fallit för mitt blad
Jag blev friad av rätten men minnet av hans blick
det följer och formar mig i livet varje dag
Jag tror aldrig att han hann känna smärtan
när den slog rakt in i hans bröst
Våra knivar hade mötts i en dödens dans
och många skulle önskat att vi aldrig hade mötts
många skulle önskat att vi aldrig hade mötts

Vad krävs det av livet att förhärda ett hjärta
för jag känner varken ånger eller sorg
Döden ska bli även min sista resa
och kistan den ska bli min boj

Min historia är kanske kantad av smuts
men min framtid är fläckfri och ren
Jag tänker ibland på alla brott jag gjort
och alla snabba beslut
som ofta blev så fel

Jag skriver inte för att jag ska läka ihop
utan för att hålla allt vid liv
För att inte glömma bort var jag kommer ifrån
och minnet av det korståg som tog mig hit
och minnet av det korståg
som tog mig hit